nomoresilicone

Nån mjukstart på jobbet blev det då inte eftersom två medarbetare var sjuka. Helt hysteriskt onsdag och torsdag, men mer normalt på fredag tack och lov.

Lördag kom Rolf och Susanne med ungdomar och åt middag med oss. Efter ett par Irish Coffee tyckte jag att vi skulle kolla in Kents gamla diabilder där dom flesta är från långt före min tid. Han var lite tveksam, men vi var alla sugna på en nostalgitripp tillbaka till 80-talet.

Eftersom varken jag eller Kent riktigt kom ihåg om dessa bilder skulle kunna avslöja något som kanske inte skulle vara så lämpligt för ungdomarna (man vill ju inte att bilden av oss som de perfekta föräldrarna ska befläckas!), så var det lite spännande. I början bläddrade Kent så snabbt att vi knappt hann se vad det var på bilden, så vi fick be honom att lugna sig lite. Det förekom alkoholintag på många av bilderna, och en visade en fest där Kent hade bjudit in lite damsällskap. Sandra tyckte att tjejerna såg ut som såna som tar betalt för att sällskapa  hehehe. Vi fick då förklara att smink, frisyrer och kläder såg ut så där på 80-talet. Många goda skratt fick vi iaf och några värre avslöjanden än att Susannes barn tyvärr fick se en cigg i sin mammas hand blev det tack och lov inte.

Idag såg jag fram emot att få rida ut i skogen i det fina vädret och bara njuta av tystnaden. Men det kunde man glömma ganska snabbt. Skotrarna vrålade förbi överallt i skogen och avgaserna låg som en Londondimma efter skogsvägen. Vände därför efter ca trekvart. Dessutom hade jag fått några konstiga vibreringar i högerbenet som liknade värsta Jerry Williams ryckningarna. Det måste ha varit nån nerv som kommit i kläm. Benet ryckte iaf klart synbart så jag bestämde mej för att vända. Jag fattade galopp och kusen kändes pigg....lite för pigg kanske, så jag tyckte vi skulle sakta av. Han tyckte tvärtom. Jag slet i tyglarna för allt jag var värd, men tyvärr så kan ju hästar springa rakt fram även om halsen står 90 grader åt andra hållet. När vi rusar fram känner jag hur himla sugen jag blir på en macka med hamburgerkött och gurka på. Kanske läste han mina tankar för han sansade sig och sen blev det bara skritt hem. Benet vibrerade nu ännu värre. Hästar känner alla våra spänningar, så jag började tänka att han kanske trodde att vibrationerna berodde på att jag var rädd och en annalkande fara hotade (tro´t om du vill)  så innan vi var hemma så hade jag förlåtit honom.

Ha en bra vecka brudar!

/A-K