nomoresilicone

Kan så vara, men den fina traditionen är det slut med nu!  Jag är ganska säker på att det här var sista året vi firade jul tillsammans allihopa. Visst är det trevligt, men som jag sagt tidigare så ska detta ställas i proportion till all stress och jobb som det innebär dagarna innan julafton. Nåja, jag lever ju iaf.
 
Nu har snart en veckas ledighet förflutit och vi har inte gjort så mycket annat än att ätit rester, ätit godis, sett på tv och försökt jaga bort ungarna från datorn. Men det kanske är det som är meningen med att vara ledig...att göra ingenting alltså.

Igår hade vi släktträff då min kusin som är bosatt i skåne sen några år tillbaka var uppe och hälsade på. Kul att träffa kusiner och mostrar, men tyvärr hann jag inte prata med alla.

1 dag återstår av året och jag har inte funderat ut något nyårslöfte som jag kan bryta ännu. Jag får väl ägna dagen åt det.


GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!

/a-k

Skönt att vara ledig tänker man....och har alldeles glömt bort hur det brukar vara när även ungdomarna är lediga. Jag har börjat förstå att vi bedriver ett vandrarhem. Först har vi ju då Jocke som kommer och går. Från att meddela att "jag skulle vara medveten om att han aldrig mer skulle bo hemma och att det därför var min plikt att skämma bort honom riktigt ordentligt" i augusti när han planerade att flytta till Jonas lägenhet, till att bo i den i en månad och sedan flytta hem igen i en månad och sedan iväg till Oslo i två månader och nu bo hemma igen....åtminstone ibland. Imorse kom han hem vid 9-tiden när vi fortfarande låg och halvsov. Han lyckades i alla fall väcka upp oss ordentligt när han åt en bryta - tänk att ljusugnsbröd kan låta så mycket!!! Smyga är väl inte en av hans starka sidor....

Jag vill påpeka att jag tycker det är kul att han är hemma igen. Men med tanke på hur det ser ut i rummet så har jag förstått att han bara ser det som en högst tillfällig lösning. Sen har man ju lärt sig att dom här tillfälliga lösningarna kan bli ganska långvariga ibland, eller så blir det som det varit .- en jojo-lösning där han kommer och går....

Sen har vi då Jesper. Sedan han köpte sin 42'-tv och fick låna Jockes Xbox (eller vad nu är) har vårt hem varit samlingsplatsen för stans ungdomar. Skönt, tycker jag - då vet jag var jag har honom, även om blir det lite trångt i hallen med alla skor. Sen händer det att kompisarna är här, men inte Jesper....Igår kväll när två av hans kompisar dykt in på hans rum vid 23-tiden tyckte jag att det kunde väl vara på sin plats att fråga var Jesper var någonstans och jodå, glada i hågen svarade dom andra att han är nog på Statoil. Han dök upp till slut men vad i hela friden gör man på Statoil i en timme??? Imorse var fortfarande två av killarna kvar förstod jag av alla skor i hallen. Så jag tror att alla bäddar var uthyrda...Hur som helst så är det en mycket dålig inkomstkälla att bedriva vandrarhem!

Just nu är jag alldeles ensam hemma. Jerry är på hockey, Jesper har meddelat på en lapp att han äter på "Olles" (O'learys) och ser hockeyn där. Jocke har jag ingen aning om var han håller hus. Han kan vara på förfest igen...Var vi verkligen ute både juldagen och annandagen när vi var unga???

Kolla in skorna jag köpt idag, både ett par röda och ett par svarta. Måste ju använda upp pengarna jag fick i julklapp =))



Njut av alla lediga dagar tjejer!

Kram Anki

Sen med inlägget... men allt övrigt är jag klar med :)

Julklapparna är inslagna, lackade och har rim och fina band. Hemmet är pyntat och blänker så vi måste gå med solglasögon inomhus. Granen står så grön och grann i vardagsrummet. Jag har kokat skinkan, stekt köttbullar, janssons, gravat  och rökt lax, stekt prinskorv, revbensspjäll och gjort en jättegod julkorv och såklart massor med julgodis (se bildbevis).

Jag har också stöpt egna ljus för att jag tänkte det kunde vara kul att ha gjort dom själv.

Julkorten är skickade och jag har gjort en musikfrågesport som vi ska köra efter paketen är öppnade.

Vaaa...tror ni mej inte???  Nähä, men dom två sista påståendena är i alla fall sanna, så de så!

Med hopp om ett liv efter Jul

Julkramar till er alla från oss alla!

/A-K

Okej, okej - jag är två dar sen med mitt inlägg, men bättre sent än aldrig. Tack för alla grattishälsningar, dom värmer även om jag tycker att vi inte behöver fylla nåt mer nu. 45 år är väl en lämplig ålder att stanna vid. Jag tror faktiskt att det är den allra bästa åldern, oavsett vad 30- och 35-åringarna säger. Men vi sa kanske detsamma när vi var där..... Det finns i alla fall en trötst i att man alltid tycker att man är i den bästa åldern just nu. Tänk när vi är 80 och sitter på hemmet och säger detsamma! Då ska vi vara riktiga pantertanter....

På tal om pantertanter. I fredags hade jag tagit ut kompledigt och lovat mamma att skjutsa henne och hennes juntakompisar till södra sidan. Dom skulle "shoppa loss på Jacks och Coop". Mammas junta har också sitt ursprung ända från när dom gick skolan. Det var jättehärligt att släppa av tre fnittrande damer i sina bästa år vid Jacks och sedan skulle dom nog försöka hitta broddar på Myrorna för det var ju lite halt att gå till Coop. Nåväl, trippen förlöpte väl och de tog sig hem med både armar och ben i behåll, fullastade med shoppingkassar.

Pantertanter kan ta sig de flesta uttryck. I fredags hade vi fest här hemma. Vi var 12 stycken, varav sex pantertanter. En somnade i sängen vid midnatt, en annan for runt med disktrasan och torkade lite här och där, en tredje lierade sig med sin man vid julklappsspelet och bar hem nästan alla julklappar (Ullis, känner du igen dig?), en fjärdes man smyckade toaletten med alla mina halsband, en femte skulle upp och jobba dagen efter men bangade inte för det utan stannade till "the bitter end" och den sjätte hade tänt ljus på hallspegeln som sprack och även gjorde att lampan under sprack  och att hallen blev full av stearin (det här är alltså jag). Trevligt hade vi i alla fall.

I afton kommer släkten på middag. Jocke kommer från Oslo vid midnatt så han hinner inte vara med på kalaset. Istället  vakar jag in honom och välkomnar honom hem med en macka med julskinka och senap.

Till er alla från oss alla - en riktigt God Jul och Gott Nytt År!



Kram Anki

 

Förra helgen var jag en riktigt bra mamma. Som Jesper så riktigt påpekade så hade jag inte bakat bullar på två år! Jag tyckte att vi skulle göra det tillsammans, men det örat ville han inte riktigt lyssna på. Så jag åkte iväg och handlade det som ska inhandlas, och för att riktigt ställa mig in så tänkte jag att jag gör lite julgodis också. Hittade ett smaskigt recept där det skulle vara turkisk peppar i kolasmeten och sedan skulle kolan doppas i mörk choklad. Mmmmmm....lakritsdumle, tänkte jag.

Började med kolan. För att få den riktigt god så krossade jag dubbelt så mycket turkisk peppar som det stod i receptet. Och sen har man ju hört det här om hur onyttigt det är med socker, så jag tog bara hälften av vad det skulle vara. Sen fick det hela koka - i c:a 15 minuter stod det. Under tiden så passade jag på att vika lite tvätt och dammtorka - det gäller att använda tiden väl! Ett rökmoln fyllde helt plötsligt lägenheten och jag rusade till spisen. Ingen större fara annat än att kolan storkokade. Jag gjorde kulprovet och det stelnade direkt. Och nu menar jag verkligen stelnade!!! Att tugga på cement är rena barnleken i jämförelse. Och smaken - beskt och bränt och bittert. Inte det minsta salt och sött och gott. När jag drar mig till minnes tidigare års kolakok så ska man ju röra i grytan under tiden det kokar, och det stod faktiskt så i receptet också men det momentet hade jag helt hoppat över. Kolan gick till soporna och jag har helt tappat lusten att göra julgodis.

Dagen efter tog jag itu med bullarna. Och det gick mycket bättre. Jag gillar inte heller torra lussebullar, så jag blandade mandelmassa och riktigt smör till fyllningen. Sedan kavlade jag ut tunna rundlar, smetade på fyllningen, rullade ihop och gjorde traditionella s-formade lussebullar. MEN - det blev bara 30 st!!! Jodå, ganska stora i och för sig men vad hjälper det. Dom få bullarna smaskade ju Jesper och hans kompisar i sig ganska fort.... Så nu är jag utan både julgodis och lussebullar igen! Men vad gör väl det - Jesper fick sina bullar och jag fick känna mig som en riktigt duktig bull-mamma.



Ikväll dricker vi glögg, tänder massor av ljus, äter köpta lussebullar och vakar in lucia.

Mys i helgen, tjejer.

Kram Anki

Jag älskar min familj!
Lax, pressad potatis och romsås till middag, alla äter och är glada OCH sonen hade bjudit hem sig på middag! Alla samlade runt bordet och Amanda tycker det är dax att baka lussekatter. Det är typ den äckligaste bulle jag vet! I den här familjen har vi en egen variant av lussekatt - en vanlig bulle med saffran fylld med en vaniljsmörsklegg! Mycket smaskigt! Jag lovade bak i kväll om de skulle hjälpa till! Jajamän sa Elin och sa att vi gör som vanligt! Som vanligt innebär att jag bakar och hon sitter bredvid och tittar på och äter sedan med väldigt god aptit! Ikväll for hon dock på träning men sonen tog hennes roll men åt bullar gjorde hon själv!

När alla bullar var bakade och de mindre flickorna hade fått göra några lussekatter (6st) så samlades vi alla vid köksbordet med massor av tända ljus, ett berg av vaniljsaffranbullar och kall mjölk och bara myste! Det är julefrid!!!!

Med risk för att ni kanske blir arga på mig så måste jag påminna om att efter nyår då startar träningen! Kommer att behövas för min del, gott med bullar glögg julskinka (vi har snart ätit upp den första skinkan...)janssons köttbullar prinskorvar....ja så gott som allt är gott! Och tänk när vi blir less på julmaten då köper vi pizza och hamburgare...Men fram till nyår är det bara att tugga och njuta! Funderar på att önska mig en riktigt stor mysdress att växa i....

Förra helgen blev vår Elin svensk mästare! I vår familj är hon även mästare på att äta choklad. Ingen blev så glad som hon när vi (läs: jag) vann 2 kg choklad på Grönan! Hon hade t om lagt upp en taktik hur vi skulle vinna!


Ny helg stundar och vi ska vara hundvakt till broderns lilla Vincent, lite jobb på söndag ...kanske något bus på fredag...
men inget kan ju mäta sig med juntajulfesten! Det var kul!
Kramen till er!

Kapitel 2 i inredningstillval:
Igår kom jag på att jag aldrig på riktigt sett det kakel och klinkers som projektledaren föreslagit till badrummet. Mitt fokus hittills har varit helt och hållet på köket. Började i alla fall med att titta i katalogen och det visade sig att klinkersen var svart och typ glencheck-rutig. Jag hade tänkt mig mer antracitgrå och inte glencheck-rutig..... Nåväl, skickade ett mail till projektledaren och frågade om jag fick välja vilket kakel och klinkers som helst eller om jag måste hålla mig till något särskilt märke. Och han svarade: "Allt är möjligt. Det viktiga är att man bestämmer sig". Jodå, jag förstod minsann piken!
Men sen fick han nog dåligt samvete och bad mig vara försöksperson på att förstå ritningar. Jag fick full poäng både på var takspottarna var placerade och var el-uttagen satt. Han menade att jag var ett tekniskt geni. Tänk, att jag har nästan misstänkt det...=)) Det var bara lärarna i skolan som aldrig begrep det, tror jag...

Idag har jag och Jerry varit och tittat på det utvalda kaklet och klinkersen. Jo, det är glencheck-rutigt och det är svart. Fast det var inte så tokigt ändå. Jerry ville veta om jag tyckte att det var okej och jag visste inte riktigt. Så efter en stund hade jag hittat lite andra alternativ av klinkers och bestämde mig i ena stunden för det ena, för att sedan ändra mig efter ytterligare en stund. Då tappade Jerry också tålamodet och väste irriterat att nu fick jag faktiskt bestämma mig. Det slutade med att jag valde ursprungsklinkersen....

Nä, nu ska jag släppa alla (angenäma) problem med inredningsvalen. Nu stundar juljunta. Undrar vad jag ska välja för paket när tärningarna visar 1 eller 6...

Ikväll ska vi ha världens bästa kväll. Kram Anki

"Det är dags att gå hem när du börjar likna ditt passfoto"