nomoresilicone

Förra Onsdagen fick jag ett telefonsamtal av Peter som säger att Ida är påväg med ambulans till lassa...
hon kan inte andas så bra,tryck under brösten. Han är påväg dit ungarna på dagis. Jag satt i postbilen
som tur var eller jag var iaf uppe vid gokartbanan det tog ett par sekunder efter Peter lagt på lurn som jag
fick panik och tårarna bara sprutade. Avbröt utdelningen av post och begav mej till akuten eftersom Peter aldrig ringde tillbaka. När jag väl kom dit drog jag en lättnades suck, hon levde inga apparater var inkopplade. De sa
att det var nåot med magen, tog en massa prover men allt såg bra ut. Blev utskriven på em fick någon slags magkatarrs piller. Hon sa själv att hon trodde att hon skulle dö, i abulansen frågade om hon haft någon panik
ångerstattak förut, alla tecken var liknande. Men hon sa att när smärtan kom och typ sockerdricka i kroppen
så blev hon livrädd och det skapade hyperventilering och hög puls. Tur att det inte var något farlig men man
blir ju fruktansvärt rädd, trots allt så kan det ju gå väldigt fort att fölora någon. Annars har helgen varit lugn.
På lördag var jag och Roger på bio och såg Sommaren med Göran den var faktisk rolig. 


Kram Ullis (laddad inför Fredagen)